Eleonore

Ja, benen kändes inte riktigt vilja hålla under loppets gång, men de gjorde det, men när jag stack ut efter varvning så körde man nog mest bara på jävlaranama! :)
Men GRYMT roligt var det! Och riktigt jävla spytungt! Men ångrar inte för en sekund att jag tackade ja! Sedan fick man ju som bonus träffa lite annat folk från en annan klubb! Från Ö-vik! Hur passande var inte det då!?

Ja...det har varit en otroligt härlig helg och VÄLBEHÖVD! Känner verkligen att jag vill komma igång nu....uscha så roligt det skulle vara att börja tävla lite mera....känna att man orkar!

Jaha...ja, trippen hem blev ju däremot inte den allra roligaste....eller beror väl på hur man ser det! Just då var det inte roligt...bara jobbigt....nu kan man ju inte göra annat än att skratta! Ja, fy fasen!
Började med att batteriet i mobilen började svika mig....rejält också....tillslut var den helt död!
Och resan hem hade inte ens börjat....jaja....väl i Gävlebro...Äntligen få lite mat i magen! Uscha så GOTT det var och vad jag var hungrig!
Ja...efter maten så tog jag en chansning att kika in på Statoilmacken för att kika ifall de möjligtvis hade en
mobilladdare för bilfärden! Jo, visst hade de det! (Toppen....allt ordnade sig ganska snabbt....brukar inte göra det när det gäller mig....men ja....) Bra just då iaf, fick ladda telefonen en kortare stund...blev dock inte klokare på det....batteriet dog ganska snabbt igen, men lovade då en av tränarna att låna laddaren (jag kunde ju ladda min senare när jag väl landat i min egen bil påväg hem!) ja...väl i Sundsvall....skulle jag försöka guida busschaffören till platsen där jag parkerat bilen (hade ju själv blivit guidad dit under lördagsmorgonen....- MEN då kom jag från andra hållet....!) Ja, fick lite hjälp med namn...och busschaffören tog en annan väg....kändes lite osäkert men ändå...ja...någonstans komma jag väl! Började känna mig ganska leds tillslut....kände också att det började bli lite halvt pinsamt att låta Ö-viksborna köra omkring med en halvsnurrig Eleonore....så tillslut sa jag åt dem att släppa av mig där jag tyckte mig kunna gå en sväng för att tillslut hitta rätt, ja väl och gjort, hoppade av, på med packningen, började strosa igenom ett hyresområde, in på en cykelväg, som tillslut bara mynnade ut i en lite bredare stig, (telefonen HELT DÖD!) DÅ KOMMER JAG PÅ---LADDAREN KVAR I BUSSEN, sucken jag lyckades få fram hördes nog med all säkerthet ända in till själva Sundsvalls city.....FY FAN!!! Åskmolnet tog riktigt form ovanför huvudet på mig!, ja, det var bara att fortsätta att gå, in i skogen, kommer tillslut fram på ett elljusspår - Höger-Vänster....JA!? Tyckte mig känna att vänster skulle bli bra, så ja, tog in vänster, kom in på ytterligare en lite mindre stig, följde den och kom tillslut fram till ett bostadsområde. . .  INTE EN ENDA människa ute att fråga om vägen.... Med Packningen på ryggen strosade jag igenom, kände stirrande blickar i ryggen från fönstren :)
(Någon stolle som kommer gående med full packning ut i från en skog....)
Ja, kände inte igen en enda gata... Men tillslut tyckte jag mig se några hus som jag kände igen... Såg en ny skylt med ett nytt gatnamn....HOPPAS, började hålla tummarna, Och tro på FAN, rätt gata! Världens leende började ta form! Sedan vara det bara kanske, 300 meter och DÄR stod bilen!

Ja, packningen slängde jag ner vid sidan om bilen och kände hur jag svettats TON... hade med all säkerhet en stor pöl på ryggen! *asg*
Ja...In med packningen i bilen, backade ut, ÄNTLIGEN PÅVÄG HEM! Svängade in på ytterligare en Statoilmack, chansade på att även de hade en laddare....NIX! Så resan hem fick fortlöpa utan någon som helst kontakt med NÅGON! Uscha och Fy!

Ja...vid kvart över åtta...landade jag här hemma! Uscha så trött jag var....